I fredags var jag mega taggad för att springa fredags mil, men efter att jag insett att jag inte var så sugen på att blåsa bort så ställde jag in den rundan och vilade mig i form inför lördagens långpass.
Jag har varit ganska feg hela våren och inte riktigt velat ge allt på långpassen. Tänker ofta att "det räcker att du ger dig ut", "jag tar det lugnt eftersom jag ska springa så länge". Igår morse var det jättefint väder när jag vaknade, jag kände mig pigg och utvilad och förmiddagens jobb gick snabbt. Jag började leka med tanken att kanske se vad jag går för och maxa de 2 milen hem från jobb.
Jag chansade med korta shorts och linne eftersom jag hatar att bli för varm. Överdragskläderna åkte ner i ryggsäcken tillsammans med 1 liter vätska, en tjock bok, en banan samt en miniräknare. Dessutom hade jag en burk panodil till min pappa med mig, vilket resulterade att jag sprang runt som en levande maracas. Med andra ord så var det en rätt tung ryggsäck jag släpade runt på.
Min inte alltför varma klädsel resulterade i många tutande bilar och förbipasserande som höjde på ögonbrynen, hade dom aldrig sett kritvita ben förut? Haha, jag är iallafall väldigt glad att jag valde shorts och linne, det blev riktigt varmt i solen efter ett tag!
Jag gick ut hårt med 5 min/km och bara väntade på väggen. Men när jag passerade den första milen och den fortfarande inte kommit började jag inse att jag kanske skulle klara av att hålla farten hela vägen hem. Sprang längs stranden och njöt, ett tag tyckte jag till och med att det var synd att det "bara var en halvmara". Fortsatte springa och innan jag visste ordet av var jag hemma, med fräscha ben och inte ett spår av stelhet, underbart! Tiden landade på 1.43, ett PB med mycket stor marginal! Man måste dock räkna med den enorma medvinden som följde mig hela vägen, men äh, jag är stolt över mig själv ändå :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar