DNF

.. står det i resultatlistan från Sydkustloppet. Jag gick ut i ett tempo som var ganska högt, men som jag kört förut utan större problem. Hade en puls som pendlade mellan 195-199. Det är alldeles för högt, speciellt efter att jag sänkte farten efter 7 kilometer. Borde kanske stannat redan här eftersom jag kände att allt i kroppen kändes fel. Efter 10 kilometer blev det svart, och jag blev fångad av Olle som skickade mig till en funktionär. Det blev alltså bilvägen till målet.Det kändes väldigt surt, och jag var sjukt ledsen, arg och besviken.. Olle fångade även upp min kära syster som med 3 kilometer kvar föll ihop av energi/saltbrist (?). Även hon åkte bil till mål och den enda i familjen som korsade mållinjen var Mamma, som sprang sin första halvmara på 2.12 ! Starkt jobbat. Nu åker jag till varmare breddgrader för morgonlöpning i sanden, simning i poolen och glassuppbyggning av obefintliga muskler. Ha det fint!