söndag 15 maj 2011

Nu är det dags för fredagsmyys(miil)...!

Hej!

I fredags kväll myste jag till det med ett långpass. 3 mil skulle avklaras varav 2 på egen hand. Jag startade klockan 17.00 efter ett halvhjärtat risifrutti mellanmål på bussen, en lång skoldag och jobb. Bestämde mig för att köra första varvet utan musik och började jogga mega långsamt. Det kändes nästan för långsamt men jag visste att jag skulle vara glad för tempot efter två timmar..

Jag joggade på bland rapsen och det kändes ganska bra. En del motvind uppe på landet men ingenting som inte gick att springa i. Drack vatten och åt druvsocker var 5:e kilometer. Efter ungefär 8 kilmeter började det kännas läskigt att det var så pass långt kvar. Jag kände hur folk grillade och ville mest hem och äta. Brukar ofta känna så när jag närmar mig en mil, så jag tuggade vidare på druvsockret och längtade tills det skulle gå över.

Efter ungefär 12 kilometer hade jag bestämt träff med Olle och jag sprang inom deras hus för att möta upp honom. Fick vila någon minut och benen kändes sega när det var dags att springa igen. Vi påbörjade andra varvet och motvinden hade ökat lite, men allt blir mycket lättare när man springer tillsammans med någon. andra varvet gick fort och benen kändes bra. Efter ungefär en halvmara tackade Olle för sig för att springa hem och grilla.

Jag var avundsjuk. Och hungrig och väldigt trött. VEM kommer på iden att springa 3 mil på en fredagskväll? Det var nu den "riktiga" träningen började. Jag tänkte på Marathon, självkänsla och mat, och sakta men säkert avverkades kilometer. Hittade gelebjörnar i min jackficka och blev lycklig för en stund. Tyvärr tror jag inte att björnarna var så bra eftersom jag ca 1 km hemifrån får fruktansvärt mycket kramp i magen. Detta tvingade mig till att gå och jag var grymt sur eftersom benen faktiskt börjat kännas lite bättre.

Väl hemma var jag rätt nöjd men trött. Jag var så hungrig och energilåg att jag inte kunde äta utan mådde mest illa. Tvingade i mig så mycket energi jag kunde och spolade vaderna med isvatten. Somnade sen som en stock och vaknade rätt pigg och med inte alltför mycket träningsverk. Ett bra kvitto för formen! Hela helgen har jag dock varit extra trött och seg, jag antar att det är kroppen som reparerar och bygger upp sig själv, och det är ju bra för om mindre än två veckor smäller det!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar